Hem

Min älskade Dotter Felicia.

En glad tjej. Nyfiken på livet, resor, god mat, kreativ, konstnärlig och genomsnäll. När vi flyttade in till Falkenberg började helvetet.

Lillasyster kom till en bra skola, Felicia till en dålig. Med löftet om att få flytta henne om hon inte trivdes provade hon. Felicia började mobbas nästan med en gång. Hon var ledsen och mådde dåligt. Mormor, Mamma, Pappa och Mostrar var och stöttade varje gång skolans ledning vägrade lyssna på oss.

Sommarlov och andra lov var härliga. Då mådde hon bra. Mobbingen blev psykisk för henne, oss. Vi hade många möten och en fruktansvärt dålig rektor som vägrade skriva på en flytt till lillasysters skola.

Som lillasysters rektor sa- problemen hade varit kvar men vi hade upptäckt dem i tid -adhd-. Och jag vet också att det är sant. En läkare på ginsten i Varberg sa att det var så tydligt att man skulle upptäckt det för länge sedan på Felicia.

Mobbingen fortsatte till högstadiet familjen fortsatte stötta skolan raserar oss. Felicia blir riktigt dålig hon blir ledsen, svart, inåtvänd och deprimerad.

Nästa smäll blir när skolan kopplar in socialen. I stället för att lyssna på oss, Felicia. Så ska vi utredas -tröttas ut och sluta jobba. Gå på ännu fler möten. Skolmöten, kuratormöten, bryggans möten, socialmöten.

Stackars Felicia som inte ville prata så här- hon skrev, det var så hon var. Till slut vägrade Felicia gå till skolan, Då kommer någon från socialen hem och ska dra upp henne från sängen.

Jag är TRöTT och OROLIG jag åker till Halmstads sjukhus Bup. Där får vi en diagnos och en massa piller, Fluoxetin, Remeron, Catapresan, Theralen, Stilnoct, Concerta, Propavan,. En del bra och en del dåliga och överdosering. Felicia blev avtrubbad och suddig.

Felicia blir inlagd till och från. Hela familjen grät, vad skulle vi göra? I bland fick Felicia psykoser av all medicin. Efter en incident där en sjukvårdare fick ett slag blir Felicia 14 år polisanmäld. ( Felicia berättade för medpatient att hon fick igen när hon låg bältad)

Till slut blir Bup halmstad trötta på Felicia och skrev ut henne, och ville ej ta emot oss. Vi sökte akut vård men blev nekade. Bup i halmstad orkade inte med Felicia. Med motiveringarna Felicia är inte deprimerad, vill bara vara här för att träffa kompisar. Felicia vill inte ha vård. Felicia är omöjlig.

Men mer medicin skulle hon ha och utvärderingen av mediciner (forsknings syfte?) Var väldigt viktigt! Hon var uppe i 72 mg concerta/ högsta dos per dag är 54mg!+ en massa andra samtidigt. Om biverkningar som hon berättar till överläkaren får vi inget veta, jag tvingas läsa om dessa nu. Jag får se vilket lidande Felicia fick ovanpå allt. Och med alla mediciner kräver de att hon ska orka gå i skolan?

Falkenbergs kommun lyssnar fortfarande inte på oss eller Bup om att Felicia ska få gå på lotsen(hjälpskola) Det är ju alltid kö dit. Och kuratorn sa redan i 7 an att det var kö dit och att Felicia inte skulle komma dit förrän hon gått ut 9 an.

Hennes bästis lever och gick ut skolan utan betyg. Vi fick låna hennes polis anmälan till skolverket om misshandel på Möllevägs skolan. Tror ni att rektorn gjorde något för henne? Nej.

Så alla fina mobbing planer Skolan skickade till skolverket... dessa finns inte och det kan jag intyga. Till skolverket har man tagit åt sig äran att Felicia till slut kom in på lotsen. MEN det var Bup som tryckte på och tvingade fram det. Försent ärrad av mobbing, full med mediciner, trött, och utan hem som hon sa, skrev.

Men nu började Felicia må bättre. Hon fick bara amfetaminet och det fungerade jätte bra. Hon började planera. Skrev på sin bok "Vampire Romance". Vi planerade hennes nya rum, huset hemma. Festen med kompisar, Vilka som skulle komma. Vi var på kattfiske tävlingen, Fladen. Usch vad hon mådde illa. Men efter en piggelin och Big mac. Co, var hon i form igen. Vi skojade om den turen.

Socialen bestämmer att Felicia ska vara på behandlings hem, För att hon ska få vård för sitt självdestruktiva beteende. En placering vi i efterhand får veta är Sol placering. Och som jag efter hennes död får veta är en frivillig placering. Men vi fick inte ta hem henne för de hade kontraktstid på 6 månader i taget. Socialen och behandlingshemmet.

Felicia är hemma några helger, Vi familjen är där ofta.

Felicia blir där provocerad, psykad, handgripligen kränkt. Vi är på krismöte där och påpekar att det inte är acceptabelt med bestraffningar.

Bup i Varberg(se journal) säger också att Felicia inte är ledsen längre men personal på hemmet kan få Felicia att agera. Eftersom Felicia är placerad av soc. så måste han prata med dem först. Det akuta ärendet blir liggande i 3v på hennes bord. Inte förrän Felicia rymmer hem med en jämnårig, (2 veckor innan hennes död) Reagerar hon. Men då kan inte behandlingshemmet ta emot förrän 2 juni!!

Och när jag sa att jag vill ha all information om det som händer på behandlingshemmet/Felicia får jag aldrig veta någonting, . Det var min lagliga rätt= att Felicia överlever. Men det gör hon inte. Efter 55 hårda dagar är Felicia DöD, förnedrad, hängd. 17 maj.....

En personal ringer halv 11 och berättar att Felicia avvikit och förmodligen bara är på väg hem. Jag och mormor slänger oss i bilen och börjar leta när vi kommer hem igen så ringer mormor upp hemmet och frågar vad hon har på sig. Vi får inte ens rätt signalement.

Dagen efter kommer polis och berättar att hon är DöD. På bårhuset berättar de att hennes vänstra arm ligger under filten för att den är så svårt skuren!? Då vet jag med en gång att någonting är fruktansvärt fel. Vi åker direkt till hemmet för att ta hem hennes saker.

När jag öppnar dörren till hennes rum, Där är blod, där är hennes kläder(signalementet) med hennes medicin i fickan(amfetaminet). När jag frågar får jag inga svar.. När jag frågar om hennes dag bok kommer ägaren med den i en påse uppbränd. Jag får inte träffa berörd personal för att fråga.

JAG vet i dag vad som hände men åklagare/polis har inte brytt sig och utrett ännu. Präst och diakonissa har hjälpt till men soc. ville inte samarbeta. Men jag har letat, frågat, läst, anmält. Och det är med sorg, chock att det här händer 2005 i Sverige i dag.

Jag får alltid leva med sorgen, ångesten att inte kunnat skydda mitt barn, Från myndigheter mest!!? Vuxna!!? och att jag inte fick vara hos henne när hon behövde mig, Det hade räddat hennes liv.

Konstaterande

Att hon ville till sjukhus. Men vart nekad . att personal på Kastellet kånkar ut henne när hon är okontaktbar att hon skar sig 40 snitt i armen. Att jag får skit svar av läkare och psykolog och får vänta nästan 1 år på svar om de hade telefonkontakt 17 maj. Att socialen betalar ut 180 000kr nedprutat till 140 000kr(hur kan man förhandla om priset för ett barns död efter två veckor?) för utebliven tid till behandlingshemmet castrum ab innan länsstyrelsen var klar med kritik. Och höll inne med viktig information. som t.ex. Hemmets redovisning av Felicias sista dag o timmar i livet som länsstyrelsen aldrig fick heller av socialen.

Ingen tar ett ansvar. I Sverige ska alla barn vara lika värda.. men det är dom inte. Lagar och ansvar efterlevs inte. Felicia fick inte leva. Felicia är död. POLIS har inte utrett omständigheterna. De har slängt bevis under pågående brottsanmälning.

RIKSåKLAGARE har avslagit överklagning utan att ens ta in akten. Vi i familjen är inte trygga Vi är Skräckslagna och Nedslagna i dag. Sverige Utan lagar och ansvar. Nya anmälningar är gjorda.

är det mänskligt att ett barn som blivit mobbad och motarbetad i skolan ska få sluta sitt liv Psykad och misshandlad till döds på ett behandlingshem. Utan att en utredning görs? Felicia hade ett hjärta av guld, och vad fick hon.....ingen lyssnade

 

 

Felicias Mamma - Anneli